08
Nu är snart det nya året här med stora steg. Jag hade en helt okej julafton med släkten hemma hos mormor och morfar i Smedby. Skälet till att min julafton bara blev helt okej var att båda mina föräldrar jobbade,. Det är sämst att sitta ensam endast med sin bror som inte är så speciellt underhållande om man säger så. Julen blir inte riktigt densamma utan sina föräldrar måste jag medge.
Nu till något mer underhållande; Efter att jag och Jens hade sett klart alla säsonger av One tree hill tänkte vi igår börja titta på Gossip girl. Jag har sedan innan sett ett antal avsnitt men det var alla från olika tillfällen och olika säsonger så det jag vet är inte speciellt sammanhållande. Det som gjorde mig väldigt glad var att Jens verkligen verkade tycka om gossip girl, han kunde nästan inte sluta titta minsann, han är bäst.
Som sagt så är det nya året snart här och jag har redan börjat fundera på nyårslöften. Jag har lovat mig själv att jag i år ska försöka hålla mitt löfte.
/ a.
GOD JUL
Vi har haft rätt mycket problem med våra tomtar genom åren. Ett år kom det en rätt så packad tomte och knackade på vår dörr. Han hade två renhorn hängande över axeln och när min yngsta bror frågade varför han hade det svarade han att han hade skjutit Rudolf på vägen dit eftersom han drog släden för långsamt. Min bror började gråta.
Denne tomte var annars världens roligaste farbror (han gick tyvärr bort för ett tag sedan), men just som tomte var han kanske inte den bästa att anställa.
I år vet jag faktiskt inte om det kommer någon tomte. Man kan väl alltid hoppas.
Tillslut vill jag önska eder alla, från oss alla, en riktigt. god. jul.
GOD JUL!
/n.
dan före dan före dopparedan
nu är det dan före dan före dopparedan, det börjar nalkas julafton! Idag står det matshopping, julstädning och städning inför visningen imorgon på schemat. Mor känner sig lite krasslig och julstressen har börjat visat sig. Men det ska nog gå bra ändå alltihopa!
nu längtar jag bara till julafton, men allra mest till nyårsafton! då blir det gourmetmat på menyn hos lovisa (nu är det äntligen bestämt) och allmänt tjatter. Sen blir till att socialisera (?) sig med resten av Kalmar. Tyvärr kommer inte Nanna vara närvarande hos Lovisa eftersom hon just då kommer isolera sig från oss resterande nyanser. Men vi kommer tänka på henne och önska henne ett himla Gott Nytt år :)
Sista skolveckan låg det två bruna paket till Nanna och mig i klassfacket. Det visade sig vara våra svart/vit-foto mappar som vi har skrikit efter i över ett halvår nu. Ja, nu är de i vår vård i alla fall, precis där de hör hemma. Här kommer ett litet smakprov av min mapp (och du nanna, du skulle bara våga ge något smakprov av någon som helst bild av mig från din mapp, då år du så gott som stendöd innan du hinner säga Arne Weise och du får fira julafton tillsammans med djävulen i helvetet!)
/ i.
Nu är det jul igen
Igår blev det överraskningsparty för Matilda som olyckligtvis fyller år på julafton. Inte nog med att man ska hitta en julklapp till flickan som har allt. Nej, födelsedagspresent på köpet också. Men det gick rätt bra tycker jag. Faktiskt.
Den här dagen har tillbringats med två små söta tjejer som jag var barnvakt till, uppe i mitt gamla rum med barbiedockor och små klänningar. Det var längesen jag tog fram min dockor. Det är väl när Lovisa och Johanna (småtjejerna) kommer, ungefär en gång i halvåret. Det är lustigt vad ungar lär sig nu för tiden. Vi skulle leka modevisning och catwalk med Pochahontas och blondinerna.
Den äldsta, 9 år: "Det här är Britney Spears. Hon ska gå till frisören och klippa av allt hår, sen ska vi fota henne. Om man inte är känd är man inget värd."
Ungefär så gick hela leken till. Om och om igen.
Dagens nostalgilåt: Wheatus - Teenage Dirtbag
/n.
Dom hade kul med kameran och arrangerade och bytte kläder och jag tror på riktigt att de kommer bli någonting stort inom modefotografbranschen. Håll utkik!
Segertåget (!)
Det finns dock en del tråkiga saker med detta jullov och några av dem är att mamma nu tror att jag är städhjälpen i huset. Att jag nu äntligen är ledig och kan hjälpa till här hemma (som om jag inte behöver min lediga tid, som jag däremot ska sova bort, men det vet ju inte hon, än). Jag kommer inte att träffa mina underbara vänner förens det är dags att fira det nya året, Och det kan jag meddela att det är ett tag tills dess. Jag kommer sitta här pank efter alla julklapps köp så att jag inte ens kan unna mig en pytteliten godisbit såhär i julens tider. Jag måste säga att jag tycker synd om mig själv ibland.
Jaha, snart är det dags att klä julgranen också. Ska bli spännande att se om jag får "lyckan" att göra det själv i år igen (de litar på min smak) eller om jag kanske får lite hjälp. Alltså jag har aldrig riktigt förstått vad som är en "snygg" gran. Tät- gles, Stor- liten, Mycket kulor- lite kulor (och glitter förstås, en gran klarar sig inte utan glitter). Vad är den ultimata granen?
Då var det dags för mig att önska alla en riktigt god jul och jag hoppas att Kalle Anka blir extra bra i år.
GOD JUL
/ a.
JUL
Hoppas vi ses på nyår! :D
SKOLKATALOG
Inbunden och i färg och allt :D
Det blir mitt kvällsnöje för idag.
/ i.
Skolkare & komplex
jag är ensam och befinner mig just nu i ett rektangulärt rum med kala, rosafärgade väggar och sterilt tak. Det enda som hörs är ett surrande, läskigt ljud från ett skåp som lyser neongrönt. Jag är omgiven av IT-monster som bara väntar på att sluka mig...
Vi hade engelskalektion idag, efter den stack mina kompisar hem; SKOLKARE! (och så Deman som inte var här på hela dagen och inte svarar i telefonen, hoppas du mår bra vännen)
Sedan hade vi historialektion, ännu färre människor dök upp. Slutligen blev vi tillsagda att arbeta med våra BarackObama-tal på 5 sidor, och gissa vad? ÄNNU färre människor dök upp, eller rättare sagt fyra ynka små varelser. Dååligt klassen....
Vi duktiga, ambitiösa däggdjur som var kvar diskuterade komplex och om vi skulle vilja skönhetsoperera oss. Vilket jag lätt inte skulle banga på! några komplex avslöjades dock inte från tjejernas sida, endast från killarnas och de var inte särskilt många (killarna eller komplexen). Tror det skulle varit betydligt fler komplex om vi tjejer också skulle avslöjat dem.
How come?
PS. men jag gillar er kompisar i alla fall! ;) PUSS
/ i.
Veiron i ottan?
Lite onödig information kanske men om ni råkar ut för samma sak så vet ni vad ni ska göra.
Puss och hej leverpastej
/l
julklappsångest
Någon mer än jag som börjar få julklapps-ångest?
Nu är det bara 9 dagar kvar hörni, ojoj vart tog tiden vägen? :O
Och jag som inte ens har tänt ett enda adventsljus hittills... får väl ta igen det på söndag.
Men till klapparna igen då, jag brukar vanligtvis förse mer eller mindre 16 små individer med paket varje år runt juletid. I år har jag dock försökt skära ned på generositeten och tänker inte ge en enda pinal till varken kusiner eller kompisar (sorry mates, but that was the deal), vilket gör att jag nu har skurit ner på jul-utgifterna från cirkus 2500:- till 2000:-. Inte illa va? (...) Mamma gormar om att jag är så jävla nedlåtande och att jag bara har ångest. "Hur kul är det att du sitter här och klagar över hur dyrt allt är, och sen frågar om vad jag vill ha i jul va? Du behöver inte köpa något till mig..." Sedan tar hon upp sjukskrivningen/arbetslösheten också, moget mamma! "Klimakteriekossa!" jag vill bara att du tar din skitdator ut ur mitt rum och spelar töntiga excalibur i ditt egna rum. Försvinn ur min åsyn.
Ursäkta mina arga kommentarer och fina humörsvängningar, kommer förmodligen ångra mig imorgon och inte alls hålla med om något av detta jag nyss skrev. Börjar redan ångra mig lite, men tänk på att det är skrivet i vrede. Och vad fasiken, det här är ju en blogg så lite intriger och privatliv får man allt bjuda på.
Tänkte ut och införskaffa mig en nyårsklänning i alla fall. Har tänkt mig något elegant, lite glittrigt, metallica-färgat (kanske, guld, silver, svart eller så) som alla kommer avundas. Well, that was the plan at least. Får väl se hur det går med det. Ni läsare blir de första att veta!
Hasta la vista, baby!
/ i.
Lussevaka - fest eller lugna kvällar?
Aldrig innan har jag sett på helgen under lucia som en fest helg men det är helt klart en idé som bör införas återigen. Klart att många ungdomar vill festa så ofta det går och vad är då inte bättre än ytterligare en riktig fest helg som tillexempel valborg?
I många delar av Sverige förekommer det idag fester under lucia firandet. Att det försvann från Kalmar förstår jag inte. Därför tycker jag att det nu borde återinföras riktig lussevaka här i Kalmar som det en gång var.
/ a.
Afrikansk mat upp till halsen
I måndags var jag ledig på grund av en muslimsk helgdag. Just det. Inte nog med att jag bor i Norrliden och är somalisk, jag är muslim också. Gud nåde mig! Vad jag kära TorAlf säga? Han är nämligen Sverigedemokrat som sitter i kommunalrådet här i Kalmar och vars blogg skrämmer skiten ur mig. Men nog om TorAlf Alfson, (seriöst så heter han så). Dagen heter Eid, jag försökte lära Lovisa och Ida hur man utalade ordet men det resulterade bara i skratt. Dagen börjare med att man ber tillsammans och sedan äter man en massa mat från sina respektive länder. I mitt fall blev det en massa somalisk mat. Eid är en dag då man mår så illa att man vill spy, man vill verkligen spy för att må bättre. All mat, godis, kakor, tårtor och mer godis är verkligen inte bra för en. Man skulle kunna klara sig i ett helt år utan godis för att sedan proppa sig full under Eid. Men det finns en negativ sida med att gå och äta hos sina grannar, nämligen alla BARN!! Jag tror inte att mina kära vänner som är delaktiga i denna blogg skulle klara sig en minut med fem stycken småbarn som springer omkring och hoppar som galningar. Inga ord kunde förklara min huvudvärk just då.
Lovisa skulle nog låta ungefär såhär:
- Asså, kan de inte hålla tyst bara! (Med en massa handgester och med lite panik i rösten)
Amanda:
- Seriöst, hur orkar de?! (Med en blick som kunde mörda)
Ida:
- Jag klara inte mer!! Håll tyst! (Ida grips av panik och skratt på samma gång)
Nanna, som har lite erfarenhet med sina småbröder skriker:
- Men hållKÄFT då!!
Men pengarna jag fick som present den dagen hjälpte lite, faktiskt. Money always help. För mig iallafall.
// D
fjortisar och kissnödig våldtäktsman
Efter våra fina matstund såg vi Twilight på bio, det var ju ett måste när folk i princip dreglar av fascination över filmen, eller Robert Pattinson (Edward Cullen, i Twilight) rättare sagt, efter att de har sett filmen.
Väl i biosalongen satt det ett gäng hyperfjortisar precis ovanför oss, som kommenterade filmen från början till slut. Jag kände mig lite som vampyrerna i Twilight när jag satt där, för jag fick en sån himla stark känsla av att bara strypa dem (tjejerna ovanför oss). Som grädde på moset blev jag dundernödig mitt i filmen och fick lov att hålla mig ända till slutet för dum i huvet som jag är, var jag inte säker på hur man öppnade dörren ut och vågade därför inte på mig ett försök att smita ut och besöka "damernas". Nåja, i vilket fall som helst lade jag benen på ryggen när filmen var slut och jag kunde till slut göra slut på mitt lidande.
Nu är det så att både jag och min kompis är öbor, och förbindelserna mellan Öland och fastlandet är inte de bästa, så vi fick lov att vänta i över en timme på bussen hem. McDonalds stängde vid 9 så vi bestämde oss för att sätta oss inne på stationen och vänta istället. Och bra var väl det, för där fick vi skratta som aldrig förr!
När vi vandrade in på stationen möttes vi av en tjej i 14-15 års åldern i trasiga, grådaskiga jeans, någon simpel tröja och ett guldfärgat julglitter runt halsen som skrek "JÄVLA HORA!" till en medelålderskvinna som stod förargat en bit därifrån. Sedan gjorde tjejen ett tappert försök att så argt som möjligt drämma igen dörren, när hon stegade ut ur stationen. När hon försvunnit började medelålderskvinnan förklara för sin nyanlända väninna hur förbaskad hon blir när ungdomar som dessa beter sig på det där viset; spottar på golvet, för oväsen och slänger burkar omkring sig.
På stationen fanns även tjejen med julglittrets kompisar (runt 6 stycken kanske), några "ordentliga" människor som kom och gick och så ett annat gäng med ungdomar (från både kagg och stagg) som verkade känna fjortisarna, men som inte ville veta av dem för de sa någonting i stil med "kom nu så går vi, vi skämmer ju ut oss totalt här...". Förutom dessa fanns även en tomte i röd dräkt och skägg. Han kom och gick lite grann och sista gången vi såg honom sprang han runt i mörkret uppe på kullen vid vallen ungefär och stack fram huvudet bakom schackspelet vid stationen.
Efter ett tag försvann medelålderskvinnan med sin väninna i alla fall och vid det laget hade tjejen med julglittret hunnit komma tillbaka och var då på toaletten tillsammans med sina kompisar. De här människorna är nog bland de allra värsta fjortisar jag någonsin varit med om, de i biosalongen var ingenting i jämförelse med de här! De här drack tufft sina burköl i tron om att de var coola och rökte sina äckliga cigaretter.
Till historien hör också en man, eller kille i kanske 25 årsåldern. Han kom in på stationen och gick runt där, satte sig på alla olika bänkar (inklusive bredvid oss) och hånflinade åt ungdomarna i hörnet av stationen. Tror han var kissnödig för han smög runt toaletten där ungdomarna höll hus och slet även i handtaget till toaletten en gång... eller så var han bara helt mysko. Såg ut lite som en våldtäktsman och pedofil :S SCARY!
Men vi håller med (min kompis och jag) ungdomarna var bara helt patetiska. Vinglade runt där (trots att de knappt en halvtimme senare, kunde gå helt rakt och ordentligt. Märkligt vad en ordningsvakt kan få en att nyktra till...), låg och sov ruset av sig på bänkarna, skrek, spottade, slängde burkar på golvet, ja ni fattar. En satt i kort-kort kjol och nätstrumpbyxor och blottade allt där nere (visserligen, och lyckligtvis, hade hon trosor på sig, men ändå), andra var av typen emo och andra var bara fjortisar rent igenom.
Ja, det var väl deras luciavaka för i år.
Denna händelse fick mig och min kompis att känna oss så vuxna på något vis, vi satt där och kollade på dem medan vi bara höjde på ögonbrynen, rynkade pannan och roades av det hela. Ja, det kanske inte är så vuxet gjort men poängen är att vi märkte att vi definitivt har växt ifrån att supa sig redlös inne på en sanitär olägenhet till toalett och skrika "JÄVLA HORA" till tanter, samtidigt som man spelar fullare än vad man egentligen är. Eller rättare sagt så tror jag vi insåg att vi hoppade över det stadiet i vår utveckling. Och tur är väl det.
PS 1. Twilight var bra och jättegullig! men jag tror att jag skulle uppskattat den mer om jag hade klivit in i biosalongen utan några som helst förväntningar på den. Och till er kvinnor (och killar för den delen!) som inte har sett filmen; Karaktären Edward är grymt ful i första scenen, men ack så fin han blir under tidens gång, helt otroligt!
PS 2. Min underbara biokompis som inte nämndes vid namn heter Ida Rebecka Torstensson! :D :D
/ i.
Julkänslan har rymt
Dock saknar jag julkalendern. Jag tar mig aldrig tid att titta på den längre, så jag tänkte att jag skulle försöka mig på att hinna med ett avsnitt idag, men vafan! Den suger ju! Det var nästan mitt i sommaren och de hade klänningar och shorts med moln på i olika sommarfärger. De bor i en liten stad med vita hus och vita gator i UNDERJORDEN!
Jag saknar Mysteriet på Greveholm och Pelle Svanslös. På deras tid var det värt att gå upp ur sängen klockan kvart över 7 och titta på myskalender. Framtiden suger.
Nej, tack vare alla förändringar har jag tappat min julkänsla. Jag tycker knappt om julbord längre. Kalla mig tråkig du.
Och det värsta av allt är väl att Arne Weise inte tänder ljuset på julafton längre. Tillåt mig att låta som Gustav Svensson men, jag vill inte se Lasse Kronér sitta som julvärd och presentera Kalle Anka! Jag vill se Arne.
Vad händer med traditionerna egentligen? Nästa år är det väl Rambo som presenterar Terminator 9 klockan 15.00 på ettan istället (eller ännu värre, Ernst igen).
Och idag var jag på luciakväll utanför min brors skola.
Jag såg min far.
/n.
SNÖ
När jag kom ut från en mysig eftermiddag hos Lovisa trillade det miljontals små vita snöflingor från himlen. Äntligen kom det lite snö och tillsammans med att det nu är mörkt dygnet runt skapade det en julkänsla. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli någon snö i denna delen av Sverige under julen. Jag trodde faktiskt att det inte skulle bli någon snö alls. Det känns lite som ingen sommar, ingen vinter. Men nu när äntligen de vita små flingorna föll böjade man ju hoppas på en vit jul.
Det börjar kännas att julen närmar sig nu. Tomten sitter på sin stol på Kvasten och människor springer i julruschen jagandes efter julklappar.
Jag tycker om julen. Doften av granen, glögg, lussebullar och den mörka dagen som man lyser upp med massor med ljus. Man får en speciell känsla när julen börjar närma sig och jag brukar alltid hoppas på en vit jul.
Jag saknar den där julkalendern som man hade när man var liten där man fick öppna ett paket varje dag, det är nästan lika bra som chokladkalendern, fast bara nästan.
Alla börjar nu planera deras jul och även firandet av det nya året. 2009 kommer vara ett år fullt med nya möjligheter, hoppas jag.
/ a.
Onsdag
En till sak är att alla nyanser idag har fått vara med på kort vilket kommer(förhoppningsvis) att läggas upp på bloggen alldeles strax, om inte Ida dissar alla bilder..
Nu blir det snart Gossip Girl för hela slanten:D
/ l.
i-lands problem
Hej,Jag skriver om åldrandet och hur vi ska göra för att besegra åldrandet och leva i tusentals år, Åldrandet är en sjukdom som dödar massvis med gamla människor varje dag,alldeles i onödan har det visat sig.Kolla gärna in min blogg:)
2008-12-09 @ 22:45:11URL: http://victorbjoerk.blogg.se/
/n.
Tila Tequila
SERIÖST! Hur kan man ens komma på tanken med ett sådant här program? Jävla galningar!
(Det värsta är att programmet heter Tila Tequila 2, a shot at love, vilket betyder att det finns en första säsong och en första vinnare. Vad hände med den stackaren?)
/n.
I think I'm falling in love
Jag tror att jag kanske har börjat gilla volanger lite väl mycket,
men den här vill jag ha på nyår!
/n.
Old friends (!)
En av de bästa sakerna är att hitta tillbaka till en av de man förlorade på vägen. Det kändes som jag gjorde det idag och det gjorde helt klart den här dagen bättre.
Jag förstår inte varför man slutar kämpa om en vänskap som funnits där, länge. Det kändes som det hände över en dag, jag förlorade en vän under en dag. Det tog inte längre tid än så. Vi slutade prata och ingenting blev likadant. Det hände för ett tag sedan och jag ångrar att det idag bara är ett "hej" i korridoren när det en gång var så mycket mer.
Jag vill ha tillbaka de gamla minnerna och de gamla skratten, jag vet att de fortfarande finns där.
Därför kändes det så otroligt bra idag när det verkade som om det fanns någon som ville kämpa med mig. Jag hatar att gå runt och känna att jag har förlorat en vänskap som egentligen aldrig skulle gå förlorad.
Kämpa för vänskapen, den håller längre än vad ni tror.
/ a.
nostalgi
God kväll,
tänkte bara svänga förbi en stund. Detta inlägg riktas mot SP07C, fem nyansers dearly beloved klass på Stagneliusskolan i Kalmar (ja för det är där vi verkar och bor, förutom jag "lilla gula ägget" som jag har börjat kallas, som är öbo som sagt).
Jag zappade runt på TV:n nyss och hamnade på tv3. Där fick jag en sådan nostalgi-känsla, det kändes från topp till tå!
Jag hade hamnat vid ett reklaminslag för Philips, teknik-märket ni vet? tror att det var en rakapparat som reklamfördes... men det var inte det jag fastnade för (är inte så mycket för rakapparater, inte min grej liksom) , utan musiken!
Har ni lagt märke till den? Det är samma trudilutt som vi älvor (samtliga nyanser, förutom den snö-vita, Lovisa med andra ord, plus en annan kvinna, fröken Nielsen) dansade till i SP07C:s älskade Shakespearepjäs "A midsummer night's dream" ! Trollsalen, trollens stora sal, eller vad den heter...?
Åh, Shakespeare var roligt, och de nya ettorna på den internationella inriktningen av Samhällsprogrammet är inte ens pepp på att sätta upp en pjäs av Shakespeare :O Hörde att de skulle sätta upp "As you like it " (?) dock.
Over and out.
/ i.
DU och Damian
Mamma och jag åkte till NetOnNet igår (!) och frågade killen i reparationen om han kunde laga den. Det kunde han inte, den inkompetenta jäveln, utan vi fick en lapp med adressen till kamera-lagar-huset istället. Han sa att det antagligen var en stötskada (vilket jag naturligtvis förnekade) och att sådana skador inte gick att laga och att om det gick så skulle det bli väldigt dyrt. Så eftersom det hade kostat mer att laga min kamera än att köpa en ny (bil) kamera, så gav jag upp hoppet och bestämde mig för att önska mig en ny i julklapp istället.
Idag när jag satt och pluggade matte låg den lilla äckliga silversaken och skrattade åt mig på skrivbordet och eftersom det ändå inte fanns något hopp om att laga kameran så slog jag den i bordet två gånger och drog i zoomen några gånger (matte tär på en). Jag tryckte på on/off-knappen en gång till och gissa vad? Den startade! Jag har lagat min kamera.
Så nu undrar jag en sak. Killen på NetOnNet, varför försökte du lura mig? Tyckte du att jag såg så trög ut? Sånna som du ska inte jobba i elektronikaffärer och speciellt inte i reparationen. Fråga Christer om du inte kan få jobb på djurparken istället. Du och Damian skulle passa perfekt tillsammans!
Imorgon tänker jag åka tillbaka och visa honom kameran.
/n.
confession
Åh, jag har någonting som tynger mitt hjärta, det kan nog liknas vid en apatisk , deprimerad blåval... jag klarar inte av att bära det inom mig längre, mår bara så dåligt av det. Den ångestfyllda känslan kom smygandes inpå mig igår kväll. Tänkte skriva av mig här på bloggen då, men vågade inte riktigt. Men nu måste det bara ut!
Okej, here it comes:
"Kära fader, jag gillar Britney Spears!"
SÅ! nu är det officiellt. Fast det är lite pinsamt ändå, för i det flesta fall när man avslöjar det här får man en rynkad panna som svar, följt av "men för fan, hon är ju helt jävla sjuk i huvudet!" eller något i den stilen.
Men jag såg dokumentären "Britney, for the record" igår kväll och där verkade hon helt OK faktiskt, inte så dum som jag hade tänkt mig. Hon verkade vettig, enligt min mening. Hennes musik är det inte heller fel på. Kanske inte något som jag har inlagd på mobilen men den är asbra att dansa till om inte annat.
Sådärja, nu känns det mycket bättre. Fan det här med bikt är rätt befriande, kanske ska göra en Tony Blair och konvertera till katolicism. Ungefär samma sak som att jag alltid har velat gå till en psykolog, i förebyggande syfte. Men jag vet inte, det kanske inte är så smart, men det skulle allt vara bra skönt ändå ;)
/ i.
Slår ett slag för bion.
Nu ska jag försöka mig på mitt andra blogginlägg i historien. (!!!)
Igår kväll var jag och min Jens på biostaden för att se den mycket omtalade filmen Twilight (förlåt för att jag såg den utan er, men det gjorde Nanna med (a) ). När man pratar om att man ska se en vampyr film låter det inte så speciellt eller så inbjudande. Jag har aldrig haft ett så stort intresse för just vampyr filmer, men ändå tog jag mig ner till den lilla biosalongen för att se de två senaste vampyr filmerna, Låt den rätte komma in och nu Twilight.
Alla som pratat om Twilight sa att det var en väldigt bra film och att den var väldigt sevärd och jag håller helt med. Det var en av de allra bästa filmerna på väldigt, väldigt länge. Den var sådär djupt romantisk som man önskade och huvudrollsinhavaren "Edward" var så underbart beskyddande och romantisk som man önskar att varje kille var. Den var verkligen förtrollande och ändrade min syn på vampyr filmer helt och hållet. Jag älskade filmen och såfort vi hade lämnat biosalongen ville jag se den en gång till.
/ a.
usch, matlagning?
Nanna kör på för fullt med bloggandet, vilket känns rätt naturligt eftersom hon är den mest erfarna av oss alla, när det kommer till hela den här blogg-grejen. Men jag tänkte att jag skulle ge mig på ett försök jag med.
Denna helg spenderar jag uppe på norra Öland, hos min kära far och hans sambo med tillhörande två söner. Ena sonen är inte hemma nu i helgen så det blev bara jag och en utav mina bröder (eller vad de nu är...) som blev tilldelade uppdraget att laga middag, ett uppdrag som varken jag eller min bror uppskattar särskilt mycket. Vi försökte nog båda fly köket så gott vi kunde, innan vi väl satte igång, men lyckades inte komma undan den helvetiskt tråkiga sysslan. Min pappas sambo kom nämligen jagandes efter oss med varsitt förkläde...
Då kom jag att tänka på att jag faktiskt måste börja lära mig att LAGA mat. Jag kan ju inte klara mig på att bara inneha kunskapen om att ÄTA mat när jag flyttar hemifrån (vilket jag hoppas göra så fort som möjligt efter studenten). Nej, det får det lov att bli ändring på och därför satte jag igång med en av mina flytta-hemifrån-förberedelser idag. Vi skulle laga köttfärssås och tortellini, kanske inte så svårt kanske ;) och jag måste säga att det var det inte heller. Men det var nog mestadels tack vare att pappas sambo guidade oss genom hela matlagningsproceduren lika noggrant som jag lappar smörgåsen med ost. Det hela slutade fint i vilket fall som helst och nu sitter jag här, mätt och belåten :)
/ i.
Idol & Peter Jihde
Anyways så hoppas jag att Kevin vinner. Om ni ville veta. Alice kommer att slå igenom ändå, och Robin är söt, visst, men han ser ju ut som en salt pinne på scen. Nej. En pinne som har ätit sodapop. En sur pinne.
Kevin är bra och kan till och med nästan dansa. Han kan knappt prata (okej, han kan maltiska och är otroligt duktig för att bara ha bott i Sverige i ett år), men sjunga kan han! Minsann.
You go girl, säger jag!
/n.
no.1
vi som ligger bakom denna blogg är fem helt unika kvinnor i olika nyanser, därav namnet.
En är härligt chokladbrun så man vill äta upp henne, en är förhoppningsvis inte lika gul som gulan i ägg, men ja gul i alla fall, en är himmelskt ängla-vit fastän hon inte är så himla oskyldig, en är så vackert snö-vit så hakan nuddar marken, och en är vår alldeles egna vanilj-vita, exotiska medelhavskvinna!
Ja, det har blivit lite av en fluga, det här med att starta upp en blogg flera stycken, så vi tänkte givetvis haka på.
Det ska bli intressant att se hur Fem nyanser fortlöper... hoppas du som läser detta kommer bli en trogen läsare i framtiden :)
Här kommer små presentationer av grundarna till Fem nyanser:
Jag, den gula som förhoppningsvis inte är lika gul som gulan i ägg, heter Ida Andersson Nilsson.
Jag är inte särskilt stor, si så där runt 163 centimeters-snåret med okänd vikt. Dock kan jag avslöja att jag faktiskt jobbar på vikten. Faktum är att jag försöker äta upp mig lite, tro det eller ej, hur liten jag än må vara så är jag faktiskt kapabel till att häva i mig en del :P tro nu inte att jag har som mål att bli lika stor som en av de kvinnorna på tv3, vars jobb är att sätta sig på män, vilka svimmar av det hiskeliga trycket kvinnornas vikt orsakar. Nej, det har jag då verkligen inte. Men nog pratat om det;
Jag bor på ön Öland, där det sägs att incest förekommer. Jag är dock 100%-igt säker på att jag inte har kommit till denna jord genom incest mellan två ölandstokar (...) för jag är lyckligtvis adopterad från ett land i öster; nämligen Sydkorea.
Min framtid har jag redan förutspått: Efter studenten kommer jag vara en super-servitris för en sommar, innan jag ger mig av till Kos eller Thailand för att bli världens bästa bartender som kommer att jobba på en lyxkryssare i Karibien. Efter något år med härliga drinkar, varma, soliga dagar och turkost vatten kanske jag tar upp studierna igen. Jag kommer bosätta mig i en vindsvåning i någon storstad, svensk eller utländsk, och plugga till något som håvar in storkovan efter avslutad utbildning.
Så, innan jag fyllt 30 har jag blivit bartender, genomlidit år av förstklassig högutbildning, fått ett strålande jobb som ger mig 40 000:- i månaden att spendera på i-lands prylar som Café au Lait och Prada-väskor, dessutom har jag hittat min drömprins som jag har skaffat en gudomligt söt unge tillsammans med.... puh* det var nog allt!
Tror ni min spådom kommer slå in? :P Nej, jag antar att man får ta en dag i taget. Men drömma kan man ju alltid och fantasier är alltid roliga ;)
Oj, det här blev inte en så liten presentation haha. Nu får näste man ta över!
Vanilj-vita, exotiska medelhavskvinnan dikterar sina allra första meningar som bloggare. Amanda Strömberg heter jag och ska jag erkänna så är detta min allra första gång som jag skriver ett blogginlägg (om man då räknar bort den mycket trevliga bloggen vi hade om antiken i skolan).
Jag har medellångt brunt hår, som nu för tiden oftast är uppsatt i en knut eller en så kallad "bulle". Mitt bruna hår, mina grönmelerade ögon och min nu även kallade vanij-vita hy bidrar till att jag får ett "medelhavsliknande" utseende. Därför var det också jag som blev utpekad som "årets grek", fast att jag är helt svensk, eller inget ursprung från medelhavs delen av planeten iallafall.
Jag bor i Kalmar och som jag minns det brukade Kalmar vara ganska litet. Nu är denna staden som en byggnadsplats, det byggs nya hus och nya affärer ploppar upp vart man än går (inte för att jag har något emot det, jag älskar nya affärer).
Under de timmar som jag inte spenderar i skolbänken spelar jag fotboll, jag har alltid varit mer för att springa än att gå redan som liten. Det är något speciellt med att jaga den där svart vita bollen fram och tillbaka på en stor,bred gräsplan tillsammans med några som man har sjukt kul med.
Min underbara pojkvän är en väldigt stor del av mitt liv och han gör mig till den lyckligaste i hela världen.
Jag har inte tänkt förutspå min framtid som det lilla gula ägget gjorde innan mig. Jag är tyvärr en av dem som inte har en aning om vad jag vill göra i framtiden. Självklart vill jag resa och uppleva saker medans jag är ung, låter som en klyscha (...) men jag vill ändå utbilda mig och få ett högavlönande jobb så att jag kan göra precis vad jag vill. Varför måste man bestämma sig om allt det här så snart?
Nu är det nog dags för mig att avsluta, fast att jag inte vill (!!)
Näste man till rakning.
Jag heter Deman aka "The man" "Diamanten" Hassan. Inte så många vet att mitt namn betyder Diamant. Varje gång jag presenterar mig säger jag:
-Hej heter Deman som betyder Diamant och inte är ett killnamn, bara så att du vet.
Jag bor I Norrliden. Jag vet vad ni tänker; Kan hon ens stava? Herregud, kan hon svenska?! Om jag skriver något elakt kommer det då en stor blattefamilj efter mig med kniv och skriker; Eeeey, du svenne! Vafan du säga om min dotter! ? Lugn, bara lugn. Inget av detta stämmer eller kommer att hända (men ni får ju inte skriva något elakt om mig). Jag och min familj säljer inte några droger, om ni inte kommer förbi klockan 24.00 på fredagarna såklart ;).
Är afrikan om ni inte fattade överskriften, "Nigga" "Brownie" u name it, jag jag har kallats det.
Onödig info: Mitt första lunarstorm namn var "snyggademan". Jag trodde jag var något på den tiden, jag var en cooling som gick i fyran och hade Lindex och Kappahl kläder och även en stor boll i nacken som faktiskt, FAKTISKT, var mitt hår som satt i en toffs. Men nu blev det lite mycket va? Ska inte skriva en jävla uppsats om mig själv, hur spännande det än hade varit.
Kwaheri, Aleykum Salam, Au revoir, Bye Bye och Hej då.
P.s Kan fem språk, slå det ni! Swahili, somailska, engelska, svenska och franska. Okej där ljög jag lite, jag kan lite franska. D.s
Jag antar att det är min tur att skriva mitt första inlägg på vår nya, otroligt vackra blogg. Jag heter Nanna Olson (Ja, man kan heta Nanna, men jag håller med er. Det är inte särskilt fint) och är den såkallade "himmelskt ängel-vita" nyansen. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt än.. Hur som helst så är det jag som är den långa, blonda tjejen. Jag har mitt huvud 178 cm över jordytan, men jag kan väl säga att min längd inte är något jag är stolt över. Jag skulle nog hellre varit runt 1.50 om jag hade fått välja själv. Tyvärr höll inte mina förfäder med om det. Ibland önskar jag att min pappa vore dvärg. Eller det vet jag ju i och för sig inte eftersom jag aldrig har träffat min far, men jag tror att han är en rätt så normalt byggd man. Kanske vore han dock värd det. Då hade jag kanske kunnat vara med i en dokumentär, typ "Min dvärgpappa och jag" i ett specialavsnitt av "Efterlyst". TV när det är som bäst.
Nej, jag tror inte att dokumentärer är något för mig, så ni lär aldrig se mig i typ "Big Brother" eller "Robinson". Däremot ville jag bli radiopratare eller jobba med TV, tills jag kom till min nuvarande linje på Stagg, Samhäll/Internationell. Ja, plugglinjen. Jag trivs ibland och ibland vill jag bara fly därifrån till något varmt land med härliga färgglada drinkar och vit sand! (Dock inte Bulgarien. Har en del rätt så dåliga erfarenheter från det landet, tyvärr). Antagligen är det precis vad jag kommer att göra om ungefär ett och ett halvt år, när vi tar studenten allihop. Som jag längtar!
Jag bor i det såkallade snobbkvarteret Getingen, men jag kan lova er att vi inte är särskilt snobbiga här hemma. Vi äter oftast spaghetti, köttbullar eller torsk och inte gåslever, oxfilé eller lax. Jag får inte allt jag pekar på och jag har inte ens en egen TV på rummet (Jag har egen toalett och ytterdörr, men ingen TV). Vi är en normal familj. Faktiskt. Däremot är mina grannar rätt konstiga (Särskilt hon som bor snett mittemot mitt hus).
Min familj består av mamma, mina bröders pappa, Jens, Ludde (som jag förövrigt lärde ordet prostituerad idag. Jag tittade på Desperate Housewifes och han kom in och såg just det här ordet. Great) och en hund. Min hund är däremot rätt så bortskämd. Mamma brukar fråga varför jag är svartsjuk på henne..
Ja, det är nog dags för mig att sluta skriva och lämna över till den snö-vita snyggingen från Stensö (som jag aldrig lyckas hitta till). Pusshej så länge!
Ja, då var det min tur. Sist men inte minst som man brukar säga. Jag är en av de snö-vita vilket nog var en bra förklaring, i alla fall nu. Min hud är kritvit och det såg jag ännu mer häromdagen när jag tog kort med Deman. Fast jag vet att jag inte kan jämföra mig med henne, men jag blir ändå lite avundsjuk på Deman och alla andra bruna människor där ute. Jag heter förresten Lovisa Dahlström, jag är fisk och det är nu mindre än tre månader till jag fyller myndig. Jihoo!! För tillfället bor jag i en lägenhet i ett rosa hus på Stensö, det är inte så svårt att hitta hit, men trots det verkar det vara något hinder i vägen som förvirrar Nanna på sin väg hit. Jag bor här med min mamma, pappa, bror och katt. Mina föräldrar kommer från början ifrån den södra delen av Öland, "incest-ön" som Ida kallade den, vilket nog i flera fall är sant. Min mamma och pappa har några gemensamma släktingar. Pappas sysslingar är mammas systerbarn, men mer än så är det inte.
Blev så väldigt sugen på att åka utomlands när mina andra kvinnor skrev om det. Det är det jag ska göra efter gymnasiet. Jag ska åka långt bort till ett varmt och exotiskt land där jag kan jobba halvtid och sedan lägga mig i solen den resterande tiden. Verkar perfekt. Har för tillfället lust att bara hoppa av gymnasiet och börja jobba på vilket jobb som helst, tjäna ihop lite pengar. Men jag kommer säkert att ångra mig sen. Jag har ju i alla fall fint folk med mig på min färd, vad mer kan man begära? Nu är julen här också och då blir det massa mys, men det kommer nog mer om det senare.
¡Chao todos!
