Fem nyanser

Igår var jag i Kalmar tillsammans med en kompis. Jag var sjukt hungrig så jag konsumerade föda som om jag gick runt och bar på ytterligare en människa i magen. Jag ville köpa ännu mer mat än vad jag faktiskt gjorde, men lyckades hejda mig. Ni ska veta att det är pinsamt att gå fram till kassan och beställa mat, flera gånger om till bara sig själv!
Efter våra fina matstund såg vi Twilight på bio, det var ju ett måste när folk i princip dreglar av fascination över filmen, eller Robert Pattinson (Edward Cullen, i Twilight) rättare sagt, efter att de har sett filmen.
Väl i biosalongen satt det ett gäng hyperfjortisar precis ovanför oss, som kommenterade filmen från början till slut. Jag kände mig lite som vampyrerna i Twilight när jag satt där, för jag fick en sån himla stark känsla av att bara strypa dem (tjejerna ovanför oss). Som grädde på moset blev jag dundernödig mitt i filmen och fick lov att hålla mig ända till slutet för dum i huvet som jag är, var jag inte säker på hur man öppnade dörren ut och vågade därför inte på mig ett försök att smita ut och besöka "damernas". Nåja, i vilket fall som helst lade jag benen på ryggen när filmen var slut och jag kunde till slut göra slut på mitt lidande.

Nu är det så att både jag och min kompis är öbor, och förbindelserna mellan Öland och fastlandet är inte de bästa, så vi fick lov att vänta i över en timme på bussen hem. McDonalds stängde vid 9 så vi bestämde oss för att sätta oss inne på stationen och vänta istället. Och bra var väl det, för där fick vi skratta som aldrig förr!
När vi vandrade in på stationen möttes vi av en tjej i 14-15 års åldern i trasiga, grådaskiga jeans, någon simpel tröja och ett guldfärgat julglitter runt halsen som skrek "JÄVLA HORA!" till en medelålderskvinna som stod förargat en bit därifrån. Sedan gjorde tjejen ett tappert försök att så argt som möjligt drämma igen dörren, när hon stegade ut ur stationen. När hon försvunnit började medelålderskvinnan förklara för sin nyanlända väninna hur förbaskad hon blir när ungdomar som dessa beter sig på det där viset; spottar på golvet, för oväsen och slänger burkar omkring sig.
På stationen fanns även tjejen med julglittrets kompisar (runt 6 stycken kanske), några "ordentliga" människor som kom och gick och så ett annat gäng med ungdomar (från både kagg och stagg) som verkade känna fjortisarna, men som inte ville veta av dem för de sa någonting i stil med "kom nu så går vi, vi skämmer ju ut oss totalt här...". Förutom dessa fanns även en tomte i röd dräkt och skägg. Han kom och gick lite grann och sista gången vi såg honom sprang han runt i mörkret uppe på kullen vid vallen ungefär och stack fram huvudet bakom schackspelet vid stationen.

Efter ett tag försvann medelålderskvinnan med sin väninna i alla fall och vid det laget hade tjejen med julglittret hunnit komma tillbaka och var då på toaletten tillsammans med sina kompisar. De här människorna är nog bland de allra värsta fjortisar jag någonsin varit med om, de i biosalongen var ingenting i jämförelse med de här! De här drack tufft sina burköl i tron om att de var coola och rökte sina äckliga cigaretter.
Till historien hör också en man, eller kille i kanske 25 årsåldern. Han kom in på stationen och gick runt där, satte sig på alla olika bänkar (inklusive bredvid oss) och hånflinade åt ungdomarna i hörnet av stationen. Tror han var kissnödig för han smög runt toaletten där ungdomarna höll hus och slet även i handtaget till toaletten en gång... eller så var han bara helt mysko. Såg ut lite som en våldtäktsman och pedofil :S SCARY!
Men vi håller med (min kompis och jag) ungdomarna var bara helt patetiska. Vinglade runt där (trots att de knappt en halvtimme senare, kunde gå helt rakt och ordentligt. Märkligt vad en ordningsvakt kan få en att nyktra till...), låg och sov ruset av sig på bänkarna, skrek, spottade, slängde burkar på golvet, ja ni fattar. En satt i kort-kort kjol och nätstrumpbyxor och blottade allt där nere (visserligen, och lyckligtvis, hade hon trosor på sig, men ändå), andra var av typen emo och andra var bara fjortisar rent igenom.

Ja, det var väl deras luciavaka för i år.
Denna händelse fick mig och min kompis att känna oss så vuxna på något vis, vi satt där och kollade på dem medan vi bara höjde på ögonbrynen, rynkade pannan och roades av det hela. Ja, det kanske inte är så vuxet gjort men poängen är att vi märkte att vi definitivt har växt ifrån att supa sig redlös inne på en sanitär olägenhet till toalett och skrika "JÄVLA HORA" till tanter, samtidigt som man spelar fullare än vad man egentligen är. Eller rättare sagt så tror jag vi insåg att vi hoppade över det stadiet i vår utveckling. Och tur är väl det.

PS 1. Twilight var bra och jättegullig! men jag tror att jag skulle uppskattat den mer om jag hade klivit in i biosalongen utan några som helst förväntningar på den. Och till er kvinnor (och killar för den delen!) som inte har sett filmen; Karaktären Edward är grymt ful i första scenen, men ack så fin han blir under tidens gång, helt otroligt!

PS 2. Min underbara biokompis som inte nämndes vid namn heter Ida Rebecka Torstensson! :D :D

/ i.

Som Amanda skrev tidigare har det börjat bli riktig julkänsla i hela Kalmar nu. Det märks bland annat på dem där jätteljusen i rondellen mellan Åhléns och Stagg. När dem kommer fram är det jul. På riktigt. Och så att tanterna på Stortorget börjar ha vantar och mössa på sig och sälja små enriskransar med röda band på, istället för jordgubbar och pumpor.
Dock saknar jag julkalendern. Jag tar mig aldrig tid att titta på den längre, så jag tänkte att jag skulle försöka mig på att hinna med ett avsnitt idag, men vafan! Den suger ju! Det var nästan mitt i sommaren och de hade klänningar och shorts med moln på i olika sommarfärger. De bor i en liten stad med vita hus och vita gator i UNDERJORDEN! 
Jag saknar Mysteriet på Greveholm och Pelle Svanslös. På deras tid var det värt att gå upp ur sängen klockan kvart över 7 och titta på myskalender. Framtiden suger.
Nej, tack vare alla förändringar har jag tappat min julkänsla. Jag tycker knappt om julbord längre. Kalla mig tråkig du.
Och det värsta av allt är väl att Arne Weise inte tänder ljuset på julafton längre. Tillåt mig att låta som Gustav Svensson men, jag vill inte se Lasse Kronér sitta som julvärd och presentera Kalle Anka! Jag vill se Arne.
Vad händer med traditionerna egentligen? Nästa år är det väl Rambo som presenterar Terminator 9 klockan 15.00 på ettan istället (eller ännu värre, Ernst igen).

Och idag var jag på luciakväll utanför min brors skola. 
Jag såg min far.

/n. 

Idag har jag haft en sån där tråkig dag man har ibland. Ni vet när man hör bommarna gå ner när man märker att man är på ett avstånd lagom långt ifrån att man inte kommer att hinna, eller när man går en lång dag i skolan och bara längtar till man får komma hem och sova. Onsdag är inte den bästa dagen i veckan. Dessutom är det så tråkigt när man kommer hem och mamma fixat samma mat som man haft i skolan idag(förlåt) och inte alls är sugen på. Det är också irriterande när jag skrapar min BingoLotto julkalender(som jag gör varje dag..hehe) och man ser att man har chansen att vinna en Volvo V50 flexifuel och är så himla nära från att få den, det är bara ett nummer som skiljer men sedan försvinner chansen så snabbt. Det som var lite bra med dagen är att jag hann se min film jag spelade in igår, med Meryl Streep i huvudrollen. Den var riktigt bra, se den!! Hon spelade en cancersjuk mamma och hennes dotter(Renee Zellweger) som bodde i New York fick åka hem och ta hand om henne och miste därför också sitt jobb. Den var fin och sorglig, det blev några tårar.
En till sak är att alla nyanser idag har fått vara med på kort vilket kommer(förhoppningsvis) att läggas upp på bloggen alldeles strax, om inte Ida dissar alla bilder..
Nu blir det snart Gossip Girl för hela slanten:D

/ l.

Postat av: victor

Hej,Jag skriver om åldrandet och hur vi ska göra för att besegra åldrandet och leva i tusentals år, Åldrandet är en sjukdom som dödar massvis med gamla människor varje dag,alldeles i onödan har det visat sig.Kolla gärna in min blogg:)

2008-12-09 @ 22:45:11
URL: http://victorbjoerk.blogg.se/


/n.

Igår satt jag och zappade på tv:n som vanligt i brist på annat. Jag fastnade vid MTV och ett av de mest patetiska program jag någonsin sett. Det hette A Shot At Love With Tila Tequila och handlade om en tjej (i USA, såklart) som heter Tila Tequila och som söker kärleken. Hon är bisexuell, så både 15 (?) tjejer och 15 killar försöker få henne på fall. Alla är kära i henne och de tävlar om att få olika sorters dejter med henne, som tillexempel "Dirty date" (De kastar färg på varandra och brottas sedan i den på en färg-bassäng), "Sexy date" (Tila klär ut sig till en lärare, tvingar dem att skriva "I love you, Tila Tequila" på svarta tavlan och sen slår hon dom med linjalen) eller "Romantic date" (Middag på en båt. Det slutar tydligen oftast med att de går in i kojen och har lite mysigt). Tävlingarna går ut på att äta diverse saker, som senap, majonäs, stavmixad korv med bröd och grisvagina, att göra något som gör ont, typ tatuera in Tilas namn och ett shotglas i nacken, pierca sig, gå på glaskross (nej, inte gruskross, Mona) eller sätta sig i en elektrisk stol och få några volt i kroppen, eller att göra andra farliga saker för att bevisa deras kärlek till Tila. Varje vecka är det tydligen utröstningar också och det är två stycken som får åka hem. Den som är sist kvar vinner Tilas kärlek. ha.ha.
SERIÖST! Hur kan man ens komma på tanken med ett sådant här program? Jävla galningar!

(Det värsta är att programmet heter Tila Tequila 2, a shot at love, vilket betyder att det finns en första säsong och en första vinnare. Vad hände med den stackaren?)



/n.

Jag tror att jag kanske har börjat gilla volanger lite väl mycket,
men den här vill jag ha på nyår!

/n.

Jag saknar mina gamla vänner, det måste jag erkänna. De försvann någonstans på vägen mot gymnasiet och resten av livet. Jag har faktiskt ingen aning varför det blev som det blev. Det gör ont att förlora de man berättar allt för och de man känt sen de dagarna då man satt och byggde sandslott på Bläckfisken.
En av de bästa sakerna är att hitta tillbaka till en av de man förlorade på vägen. Det kändes som jag gjorde det idag och det gjorde helt klart den här dagen bättre.
Jag förstår inte varför man slutar kämpa om en vänskap som funnits där, länge. Det kändes som det hände över en dag, jag förlorade en vän under en dag. Det tog inte längre tid än så. Vi slutade prata och ingenting blev likadant. Det hände för ett tag sedan och jag ångrar att det idag bara är ett "hej" i korridoren när det en gång var så mycket mer.
Jag vill ha tillbaka de gamla minnerna och de gamla skratten, jag vet att de fortfarande finns där.
Därför kändes det så otroligt bra idag när det verkade som om det fanns någon som ville kämpa med mig. Jag hatar att gå runt och känna att jag har förlorat en vänskap som egentligen aldrig skulle gå förlorad.

Kämpa för vänskapen, den håller längre än vad ni tror.

/ a.

För ungefär 3 månader sedan hände det som inte får hända. Det oförlåtliga. Jag tog sönder min kamera. Eller egentligen var det inte alls mitt fel, eftersom jag tappade den (jag skyller på mina händer som knappt kunde hålla kvar det elektriska ljuset under luciatågen på lågstadiet. Och inte blev det bättre av att ljusen byttes ut till riktiga, äkta stearinljus sen på mellanstadiet.... Jag blev en brinnande tärna, rätt tufft i och för sig, men inte i det här sammanhanget) och den aldrig blev riktigt normal igen. Eller man kunde liksom inte starta den.
Mamma och jag åkte till NetOnNet igår (!) och frågade killen i reparationen om han kunde laga den. Det kunde han inte, den inkompetenta jäveln, utan vi fick en lapp med adressen till kamera-lagar-huset istället. Han sa att det antagligen var en stötskada (vilket jag naturligtvis förnekade) och att sådana skador inte gick att laga och att om det gick så skulle det bli väldigt dyrt. Så eftersom det hade kostat mer att laga min kamera än att köpa en ny (bil) kamera, så gav jag upp hoppet och bestämde mig för att önska mig en ny i julklapp istället.

Idag när jag satt och pluggade matte låg den lilla äckliga silversaken och skrattade åt mig på skrivbordet och eftersom det ändå inte fanns något hopp om att laga kameran så slog jag den i bordet två gånger och drog i zoomen några gånger (matte tär på en). Jag tryckte på on/off-knappen en gång till och gissa vad? Den startade! Jag har lagat min kamera. 

Så nu undrar jag en sak. Killen på NetOnNet, varför försökte du lura mig? Tyckte du att jag såg så trög ut? Sånna som du ska inte jobba i elektronikaffärer och speciellt inte i reparationen. Fråga Christer om du inte kan få jobb på djurparken istället. Du och Damian skulle passa perfekt tillsammans!




Imorgon tänker jag åka tillbaka och visa honom kameran.     

/n. 

Nu ska jag försöka mig på mitt andra blogginlägg i historien. (!!!)
Igår kväll var jag och min Jens på biostaden för att se den mycket omtalade filmen Twilight (förlåt för att jag såg den utan er, men det gjorde Nanna med (a) ).  När man pratar om att man ska se en vampyr film låter det inte så speciellt eller så inbjudande. Jag har aldrig haft ett så stort intresse för just vampyr filmer, men ändå tog jag mig ner till den lilla biosalongen för att se de två senaste vampyr filmerna, Låt den rätte komma in och nu Twilight.
Alla som pratat om Twilight sa att det var en väldigt bra film och att den var väldigt sevärd och jag håller helt med. Det var en av de allra bästa filmerna på väldigt, väldigt länge. Den var sådär djupt romantisk som man önskade och huvudrollsinhavaren "Edward" var så underbart beskyddande och romantisk som man önskar att varje kille var. Den var verkligen förtrollande och ändrade min syn på vampyr filmer helt och hållet. Jag älskade filmen och såfort vi hade lämnat biosalongen ville jag se den en gång till. 

/ a.                                                                                                               

Jaha, så var den igång; bloggen alltså.
Nanna kör på för fullt med bloggandet, vilket känns rätt naturligt eftersom hon är den mest erfarna av oss alla, när det kommer till hela den här blogg-grejen. Men jag tänkte att jag skulle ge mig på ett försök jag med.
Denna helg spenderar jag uppe på norra Öland, hos min kära far och hans sambo med tillhörande två söner. Ena sonen är inte hemma nu i helgen så det blev bara jag och en utav mina bröder (eller vad de nu är...) som blev tilldelade uppdraget att laga middag, ett uppdrag som varken jag eller min bror uppskattar särskilt mycket. Vi försökte nog båda fly köket så gott vi kunde, innan vi väl satte igång, men lyckades inte komma undan den helvetiskt tråkiga sysslan. Min pappas sambo kom nämligen jagandes efter oss med varsitt förkläde...
Då kom jag att tänka på att jag faktiskt måste börja lära mig att LAGA mat. Jag kan ju inte klara mig på att bara inneha kunskapen om att ÄTA mat när jag flyttar hemifrån (vilket jag hoppas göra så fort som möjligt efter studenten). Nej, det får det lov att bli ändring på och därför satte jag igång med en av mina flytta-hemifrån-förberedelser idag. Vi skulle laga köttfärssås och tortellini, kanske inte så svårt kanske ;) och jag måste säga att det var det inte heller. Men det var nog mestadels tack vare att pappas sambo guidade oss genom hela matlagningsproceduren lika noggrant som jag lappar smörgåsen med ost. Det hela slutade fint i vilket fall som helst och nu sitter jag här, mätt och belåten :)

/ i.

Jag sitter och tittar på Idol. Och jag är otroligt glad att den lilla blonda skitungen på gränsen till målbrott åkte ut förra veckan! Han lär ju ha men för livet vid det här laget, med tanke på all press, dubbelt så gammal publik som hoppar och SKRIKER på honom + Peter Jihde. Seriöst. Är det någon som ens gillar Peter Jihde? Han var helt okej när han var i SVT med gud vad sönder modernadiserade TV4 har förstört honom. Det enda bra de har gjort för honom måste vara hans nya frisyr. Den är helt okej. Faktiskt. Om man jämför med den gamla..
Anyways så hoppas jag att Kevin vinner. Om ni ville veta. Alice kommer att slå igenom ändå, och Robin är söt, visst, men han ser ju ut som en salt pinne på scen. Nej. En pinne som har ätit sodapop. En sur pinne. 
Kevin är bra och kan till och med nästan dansa. Han kan knappt prata (okej, han kan maltiska och är otroligt duktig för att bara ha bott i Sverige i ett år), men sjunga kan han! Minsann.
You go girl, säger jag!

/n.