DU och Damian
För ungefär 3 månader sedan hände det som inte får hända. Det oförlåtliga. Jag tog sönder min kamera. Eller egentligen var det inte alls mitt fel, eftersom jag tappade den (jag skyller på mina händer som knappt kunde hålla kvar det elektriska ljuset under luciatågen på lågstadiet. Och inte blev det bättre av att ljusen byttes ut till riktiga, äkta stearinljus sen på mellanstadiet.... Jag blev en brinnande tärna, rätt tufft i och för sig, men inte i det här sammanhanget) och den aldrig blev riktigt normal igen. Eller man kunde liksom inte starta den.
Mamma och jag åkte till NetOnNet igår (!) och frågade killen i reparationen om han kunde laga den. Det kunde han inte, den inkompetenta jäveln, utan vi fick en lapp med adressen till kamera-lagar-huset istället. Han sa att det antagligen var en stötskada (vilket jag naturligtvis förnekade) och att sådana skador inte gick att laga och att om det gick så skulle det bli väldigt dyrt. Så eftersom det hade kostat mer att laga min kamera än att köpa en ny (bil) kamera, så gav jag upp hoppet och bestämde mig för att önska mig en ny i julklapp istället.
Idag när jag satt och pluggade matte låg den lilla äckliga silversaken och skrattade åt mig på skrivbordet och eftersom det ändå inte fanns något hopp om att laga kameran så slog jag den i bordet två gånger och drog i zoomen några gånger (matte tär på en). Jag tryckte på on/off-knappen en gång till och gissa vad? Den startade! Jag har lagat min kamera.
Så nu undrar jag en sak. Killen på NetOnNet, varför försökte du lura mig? Tyckte du att jag såg så trög ut? Sånna som du ska inte jobba i elektronikaffärer och speciellt inte i reparationen. Fråga Christer om du inte kan få jobb på djurparken istället. Du och Damian skulle passa perfekt tillsammans!
Imorgon tänker jag åka tillbaka och visa honom kameran.
/n.
Mamma och jag åkte till NetOnNet igår (!) och frågade killen i reparationen om han kunde laga den. Det kunde han inte, den inkompetenta jäveln, utan vi fick en lapp med adressen till kamera-lagar-huset istället. Han sa att det antagligen var en stötskada (vilket jag naturligtvis förnekade) och att sådana skador inte gick att laga och att om det gick så skulle det bli väldigt dyrt. Så eftersom det hade kostat mer att laga min kamera än att köpa en ny (bil) kamera, så gav jag upp hoppet och bestämde mig för att önska mig en ny i julklapp istället.
Idag när jag satt och pluggade matte låg den lilla äckliga silversaken och skrattade åt mig på skrivbordet och eftersom det ändå inte fanns något hopp om att laga kameran så slog jag den i bordet två gånger och drog i zoomen några gånger (matte tär på en). Jag tryckte på on/off-knappen en gång till och gissa vad? Den startade! Jag har lagat min kamera.
Så nu undrar jag en sak. Killen på NetOnNet, varför försökte du lura mig? Tyckte du att jag såg så trög ut? Sånna som du ska inte jobba i elektronikaffärer och speciellt inte i reparationen. Fråga Christer om du inte kan få jobb på djurparken istället. Du och Damian skulle passa perfekt tillsammans!
Imorgon tänker jag åka tillbaka och visa honom kameran.
/n.
Kommentarer
Postat av: ida
hahaha du är en hämndlysten kvinna du nanna ;) bra jobbat med kameran där, du ser; matte är nyttigt ;)
Trackback
