Fem nyanser

Då var det dan före doppare dan och jag är redo. fo sho. Vi har klätt granen, lackat klappar, satt nejlikor på apelsinerna (och en banan), kokat julskinkan och spelat julskivan på repeat om och om och om och om igen. Jag är trött på Nu tändas tusen juleljus och Peter Jöback (och Carola med för den delen, men det antog jag att ni förstod), så jag ska göra en egen julskiva med mina egna jullåtar som jag ska sitta och lyssna på inne på mitt rum, för mig själv. Ja, julen är äntligen här och nu återstår endast några små ynka timmar innan tomten och julmaten och sista avsnittet av julkalendern kommer. 
Vi har haft rätt mycket problem med våra tomtar genom åren. Ett år kom det en rätt så packad tomte och knackade på vår dörr. Han hade två renhorn hängande över axeln och när min yngsta bror frågade varför han hade det svarade han att han hade skjutit Rudolf på vägen dit eftersom han drog släden för långsamt. Min bror började gråta. 

Denne tomte var annars världens roligaste farbror (han gick tyvärr bort för ett tag sedan), men just som tomte var han kanske inte den bästa att anställa.
I år vet jag faktiskt inte om det kommer någon tomte. Man kan väl alltid hoppas.

Tillslut vill jag önska eder alla, från oss alla, en riktigt. god. jul.


GOD JUL!

    

/n.