confession
Åh, jag har någonting som tynger mitt hjärta, det kan nog liknas vid en apatisk , deprimerad blåval... jag klarar inte av att bära det inom mig längre, mår bara så dåligt av det. Den ångestfyllda känslan kom smygandes inpå mig igår kväll. Tänkte skriva av mig här på bloggen då, men vågade inte riktigt. Men nu måste det bara ut!
Okej, here it comes:
"Kära fader, jag gillar Britney Spears!"
SÅ! nu är det officiellt. Fast det är lite pinsamt ändå, för i det flesta fall när man avslöjar det här får man en rynkad panna som svar, följt av "men för fan, hon är ju helt jävla sjuk i huvudet!" eller något i den stilen.
Men jag såg dokumentären "Britney, for the record" igår kväll och där verkade hon helt OK faktiskt, inte så dum som jag hade tänkt mig. Hon verkade vettig, enligt min mening. Hennes musik är det inte heller fel på. Kanske inte något som jag har inlagd på mobilen men den är asbra att dansa till om inte annat.
Sådärja, nu känns det mycket bättre. Fan det här med bikt är rätt befriande, kanske ska göra en Tony Blair och konvertera till katolicism. Ungefär samma sak som att jag alltid har velat gå till en psykolog, i förebyggande syfte. Men jag vet inte, det kanske inte är så smart, men det skulle allt vara bra skönt ändå ;)
/ i.
